Om Personlig Assistans - Allt du behöver veta

Förhandsbesked om personlig assistans

Vad är ett förhandsbesked?

Ett förhandsbesked Ett förhandsbesked enligt LSS innebär att en person i förväg kan få ett bindande besked om sin rätt till en viss insats, exempelvis personlig assistans, bostad med särskild service eller annan stödinsats enligt 9 § LSS. Syftet är att ge trygghet för den som planerar att flytta till en ny kommun, så att personen vet vilket stöd som kommer att ges efter flytten. Förhandsbeskedet fungerar som en garanti: om flytten genomförs inom giltighetstiden är den mottagande kommunen skyldig att verkställa insatsen i enlighet med beslutet. På detta sätt undviks osäkerhet och glapp i stödinsatser vid byte av bostadsort, något som är särskilt viktigt för personer med omfattande funktionsnedsättningar.

Rättslig grund

Regleringen finns i 16 § LSS. Där framgår att om en person som omfattas av lagen tänker bosätta sig i en kommun, ska kommunen på ansökan meddela förhandsbesked om rätten till insatser enligt 9 § LSS. Vid ett bifall ska kommunen utan dröjsmål planera och förbereda insatserna så att de kan verkställas vid inflyttning. Beskedet är giltigt i sex månader från den dag insatsen kan påbörjas. En viktig aspekt är att beslutet blir bindande först om och när flytten genomförs. I praktiken innebär detta att beslutet fungerar som ett löfte om framtida stöd, förutsatt att den sökande bosätter sig i kommunen under giltighetstiden.

Enligt förarbetena (prop. 1992/93:159 s. 185) ska personen ha en tydlig och seriös flyttavsikt — det ska alltså inte handla om rena förfrågningar eller jämförelser mellan olika kommuner. Det går endast att ansöka i en kommun åt gången, och ärendet prövas som om den sökande redan vore bosatt där.

Ansökan

Ansökan om förhandsbesked görs till den kommun man planerar att flytta till. Förhandsbesked kan också sökas av en person som redan vistas i kommunen, men som formellt är bosatt någon annanstans, exempelvis vid en placering från en annan kommun.

Kan man få förhandsbesked i en närliggande kommun?

I RÅ 2004:110 fastslog Regeringsrätten att ett förhandsbesked skulle medges i en sådan situation, eftersom syftet med bestämmelsen är att underlätta flytt för personer med funktionsnedsättningar. Domstolen öppnade dock för att ett förhandsbesked undantagsvis kan avslås om ansökan gäller en flytt som i praktiken inte förändrar den enskildes faktiska situation, vilket skulle kunna gälla i det fall det är fråga om angränsande kommuner och mycket korta avstånd och den sökande redan bor i ett gruppboende som i praktiken inte ligger mera avlägset från de aktiviteter eller annat som sökanden önskar utnyttja i den nya kommunen än om sökanden varit bosatt i ett befintligt gruppboende där.

Domstolen betonade dock även att det även "måste beaktas att de som ansöker om insatser enligt LSS i annan kommun så gott som alltid får antas redan ha sådana insatser i sin hemkommun. Om inte syftet med 16 § andra stycket LSS - att möjliggöra också för svårt funktionshindrade att flytta dit de önskar - skall förfelas, torde utrymmet för att ta hänsyn till i vad mån behovet av insatser är tillgodosett i hemkommunen vara ytterst begränsat."

Observera: Om flytten inte sker inom sex månader förfaller förhandsbeskedet och en ny ansökan måste göras.

Skillnaden mellan biträde av personlig assistent och ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för assistans

Personlig assistans enligt LSS kan ges på två sätt: (1) som biträde av personlig assistent eller (2) som ekonomiskt stöd till skäliga kostnader. Detta regleras i 9 § 2 LSS.

En rätt att välja

Vid beviljat beslut avgör den enskilde om stödet ska ges via biträde – där kommunen hanterar rekrytering, schema och arbetsgivaransvar – eller som ekonomiskt stöd, där den enskilde själv ordnar assistansen och tar på sig administrativt ansvar.

Biträde av personlig assistent

Här fungerar kommunen som arbetsgivare för assistenten eller förmedlar tjänsten via en utförare. Kommunen ansvarar för rekrytering, schema, lönehantering och hela arbetsledarskapet. För brukaren innebär det en “nyckelfärdig” lösning med liten administrativ börda men samtidigt mindre självbestämmande över vem som utför assistansen och vilka arbetsvillkor som gäller. Det finns också risk för personalrotation, vilket kan påverka kontinuitet och individuell anpassning.

Ekonomiskt stöd till skäliga kostnader

Den enskilde kan istället välja att själv vara arbetsgivare, anlita privata utförare (assistansanordnare, kooperativ eller företag) eller kombinera flera alternativ. Kommunen betalar då ut ett ekonomiskt stöd som ska täcka “skäliga kostnader” för assistansen, enligt en fastställd schablon eller faktisk kostnad upp till kommunens nivå. Den enskilde bestämmer själv över rekrytering, anställningsvillkor och bemanning. Det ger större självständighet och möjlighet att påverka assistansens innehåll, men innebär också att brukaren tar huvudansvar för administration, arbetsgivarfrågor och att medlen används korrekt.

Dubbelassistans

Dubbelassistans innebär att två assistenter samtidigt hjälper brukaren. Varje timme där dubbelassistans beviljas räknas dubbelt vid prövning av den totala assistanstiden. Rätten till dubbelassistans regleras i 9 a § femte stycket LSS. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 2009/10:176 Personlig assistans och andra insatser – åtgärder för ökad kvalitet och trygghet s. 57) sägs bland annat följande:

"Dubbel assistans är personlig assistans som utförs av två eller flera assistenter samtidigt. Behovet kan uppstå tillfälligt, vara mer regelbundet återkommande eller vara ett stadigvarande behov. [...] Det är viktigt att framhålla att det i många situationer är nödvändigt med dubbel assistans."

När behövs dubbelassistans?

Dubbelassistans används framför allt i situationer som kräver tunga lyft, avancerade förflyttningar, komplex medicinsk omvårdnad eller där särskilda säkerhetskrav gäller. Det kan också behövas vid beteendemässiga svårigheter eller vid aktiviteter utanför hemmet som absolut kräver två assistenter. Bedömningen görs individuellt och grundar sig på dokumenterade behov, ofta efter samråd med vårdgivare och medicinska experter.

När kan dubbelassistans beviljas?

Dubbelassistans beviljas som huvudregel endast för de specifika situationer eller tidsperioder då behovet är tydligt påvisat och kan motiveras, framförallt när det annars uppstår allvarliga hälsorisker för den enskilde. Schemafrågor eller administrativa svårigheter har i princip ingen betydelse för rätten till dubbelassistans; insatsen ska riktas till just de tillfällen den är nödvändig, såsom vid förflyttningar, medicinska insatser och liknande. Om dubbelassistans är en nödvändig förutsättning för att vissa aktiviteter alls ska kunna genomföras, eller om det annars vore förenat med allvarliga hälsorisker att endast beviljas enkelassistans, kan dubbelassistans beviljas under längre sammanhängande tidsperioder.

Rätten att välja dubbelassistans framför hjälpmedel

En person har rätt att ansöka om dubbelassistans, även om hen redan har blivit beviljad bostadsanpassning eller om hjälpmedelscentralen är redo att installera ett hjälpmedel, som till exempel en taklyft. Individen kan alltså välja att tacka nej till dessa lösningar.

Lagen (9 a § femte stycket LSS) kräver inte att man måste ta emot hjälpmedel för att få assistans. Däremot kräver lagen att man har utrett om hjälpmedel eller en bostadsanpassning skulle kunna minska behovet av dubbelassistans.

Det viktiga är alltså att möjligheten har undersökts. För just bostadsanpassning måste det finnas ett formellt beslut (antingen ett ja eller ett nej) som en del av utredningen.

Detta framgår av ovan nämnda proposition (prop. 2009/10:176):

"Regeringen anser dock [...] att det bör finnas situationer där det hjälpbehov som motiverar dubbel assistans i stället kan tillgodoses genom hjälpmedel eller bostadsanpassning. Behovet av hjälp av en extra assistent bör vid t.ex. skötsel av hygien och vid av- och påklädning i vissa fall kunna underlättas genom att lyft installeras i bostaden. Rätten till stöd och service enligt LSS och LASS gäller om inte behovet är tillgodosett. Även om behovet kan tillgodoses på annat sätt, kan inte en kommun eller Försäkringskassan kräva att hjälpmedel eller bostadsanpassning prövas som alternativ till dubbel assistans. Regeringen [...] anser inte att det ska krävas att den enskilde visar att behovet inte kan tillgodosås på annat sätt. Däremot bör det kunna krävas av den enskilde att denne undersökt och övervägt alternativa lösningar för att tillgodose behoven. Men även om den enskilde finner att behovet kan tillgodoses exempelvis genom bostadsanpassning, bör det även fortsättningsvis stå fritt för honom eller henne att välja att ansöka om dubbel assistans i stället. Det bör alltså räcka med att de alternativa lösningarna har utretts. På det sättet föreligger det inte någon risk för att en enskild hamnar mellan stolarna."

Exempel från praxis

+

Dubbelassistans vid aktiviteter utanför hemmet – tid för att den enskilde alls ska kunna utföra en aktivitet
Kammarrätten i Göteborgs dom den 9 juli 2008 i mål nr 1754-07:

"Kammarrätten anser att beräkningen av tid för dubbel assistans då S befinner sig i hemmet ska göras utifrån de aktiva insatsernas omfattning. Utredningen ger inte stöd för att behovet uppstår mer än två gånger per timme och det är ostridigt att varje lyft/korrigering i sig tar kort tid att utföra. Mot denna bakgrund gör kammarrätten bedömningen att den tid som Försäkringskassan beviljat för dubbel assistans för detta moment får anses tillräckligt för att tillgodose behovet under den tid S är hemma.

När det gäller aktiviteter utanför hemmet får det emellertid anses nödvändigt att räkna med hela den tid som dessa aktiviteter pågår vid beräkningen av den dubbla assistansen. S har beviljats dubbel assistans bl.a. för att kunna simma, spela boccia och närvara vid kommunfullmäktigemöten. Med hänsyn till att S enligt lagstiftningens intentioner ska kunna leva som andra i motsvarande ålder finner kammarrätten det skäligt att i viss utsträckning utöka den tid som Försäkringskassan beviljat S dubbel assistans vid aktiviteter utanför hemmet. S ska därför beviljas 5 timmar mer dubbel assistans än vad Försäkringskassan kommit fram till."
Dubbelassistans under en längre period
I Kammarrätten i Göteborgs dom den 29 april 2016 i mål nr 6857-15 uttalas följande:

"I målet uppkommer i första hand frågan om H behöver dubbel assistans i samband med större epileptiska anfall och, om så anses vara fallet, om det skulle vara förenat med allvarliga hälsorisker att bevilja dubbel assistans endast för den tid det tar att utföra aktiva insatser.

Av den medicinska och övriga utredningen framgår att H dagligen har epileptiska anfall av varierande omfattning och styrka. Det framgår också att han ibland drabbas av större anfall av typen grand mal och s.k. droppattacker. Enligt kammarrättens uppfattning ger utredningen tillräckligt stöd för att H behöver hjälp av två assistenter i samband med de större anfallen.

Frågan är då om dessa större anfall är av sådan art att de medför allvarliga hälsorisker om dubbel assistans beviljas endast för de aktiva insatserna. Det kan av utredningen inte klarläggas med någon närmare säkerhet hur ofta de större anfallen inträffar. De större anfallen uppges inträffa i genomsnitt en gång per dygn men det påstås samtidigt att de är mycket oregelbundna på så sätt att H ibland kan få flera större anfall inom loppet av ett dygn och att det ibland kan passera dagar utan något större anfall. Det finns enligt kammarrätten i vart fall inte någon anledning att ifrågasätta de uppgifter som lämnats av såväl läkare som H själv att de större anfallen inte går att förutse och att det finns stora hälsorisker i samband med dessa.

Eftersom de större anfallen, som är av oregelbunden frekvens, inte går att förutse och konsekvenserna kan bli mycket allvarliga bedömer kammarrätten att det skulle vara förenat med allvarliga hälsorisker om H inte beviljas dubbel assistans även för tid utöver den tid som redan beviljats för de aktiva insatserna."

Tillfällig utökning

Kommunen har det yttersta ansvaret för att enskilda som tillhör personkretsen i LSS får sina behov av stöd tillgodosedda. Detta ansvar omfattar även personlig assistans, oavsett om den enskilde erhåller statlig assistansersättning eller inte.

1. Rättslig grund för kommunens ansvar

Av 2 § och 9 § 2 LSS framgår att kommunen ska svara för personlig assistans (enligt 9 § 2) till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken (2010:110).

Detta innebär att kommunen är skyldig att täcka upp när den statliga ersättningen är otillräcklig, vilket fastslagits i flertalet rättsfall (se prop. 1992/93:159 s. 177, RÅ 2009 ref. 61 och HFD 2012 ref. 75).

Detta ansvar aktualiseras främst i två situationer:

Vid behov av tillfälligt utökad assistans.
I avvaktan på beslut om assistansersättning från Försäkringskassan.

2. Bedömningen av tillfälligt utökat behov

För att kommunen ska bevilja extra timmar måste behovet vara just tillfälligt och inte ett fortlöpande eller påräkneligt behov som bör ingå i den ordinarie bedömningen. Exempel på sådana situationer kan vara resor, sjukdom (som leder till frånvaro från skola eller daglig verksamhet) eller sjukhusvistelse.

Den enskildes ansvar: Utgångspunkten är att den enskilde först ska försöka hushålla med och omdisponera sina befintliga assistanstimmar. Om detta inte är möjligt, kan kommunen bevilja ersättning för den överskjutande delen. Den enskilde behöver då kunna visa vilka specifika moment som kräver mer tid och varför en omdisponering inte är möjlig.

Exempel: En person som är sängliggande med hög feber kan antas ha ett minskat behov av exempelvis aktiv tillsyn eller fritidsaktiviteter, varför en omfördelning av timmar kan vara möjlig.

3. Praxis: Förhållandet till Försäkringskassans beslut

Frågan om hur kommunen ska förhålla sig till Försäkringskassans bedömningar vid en ansökan om tillfällig utökning har varit föremål för prövning.

Även om en kommunal handläggare kan begära in Försäkringskassans beslut som utredningsunderlag, har det tidigare argumenterats för att kommunen ska göra en egen, självständig bedömning. Praxis har dock utvecklats mot en starkare koppling mellan bedömningarna.

Presumtion om rätt till insats (HFD 2021 ref. 61)

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har ställt upp en presumtion för rätt till personlig assistans enligt LSS när en enskild redan har ett gällande beslut om assistansersättning.

I det specifika målet (som rörde ett barn som var frånvarande från skolan) hade Försäkringskassan redan beaktat föräldraansvaret vid sin bedömning. HFD menade då att det saknades skäl för kommunen att göra en annan bedömning av föräldraansvaret vid prövningen av den tillfälliga utökningen.

Tolkning: Målet indikerar starkt att kommunen ska utgå från (och i regel vara bunden av) Försäkringskassans tidigare ställningstaganden gällande behovet.

Proportionalitetsbedömning (Kammarrätten i Göteborg)

Kammarrätten i Göteborg (mål nr 5986–5996-22) har förstärkt denna linje och uttalat att den som har assistansersättning i regel inte ska få sitt behov ifrågasatt vid en ansökan om tillfällig utökning.

Domstolen betonade att en fullständig omprövning av rätten till insatsen ofta står i orimlig proportion till vad saken gäller, som kan röra enstaka dagar, särskilt när rätten till insatsen som helhet redan är avgjord.

4. Särskilda situationer och begränsningar

Sjukhusvistelse

Tillfällig utökning för sjukhusvistelse beviljas sällan. Behovet av omvårdnad bedöms som regel vara tillgodosett av sjukvårdspersonalen. Det antas också finnas goda möjligheter att omdisponera befintlig tid, då moment som hushållssysslor och fritidsaktiviteter bortfaller.

Undantag: Tid kan beviljas om det rör sig om specifika kommunikationsbehov där sjukvårdspersonalen inte kan kommunicera med patienten och assistenterna besitter unik kunskap om den enskildes kommunikationssätt (se t.ex. Kammarrätten i Göteborg, mål nr 4011-11).

Daglig verksamhet

En enskild kan inte efter eget skön välja att ersätta daglig verksamhet (som är en frivillig insats) med tillfälligt utökad personlig assistans. För att beviljas utökning vid uteblivet deltagande i daglig verksamhet krävs giltiga skäl (Kammarrätten i Stockholm, mål nr 121-23).

Retroaktiv ersättning för personlig assistans

Begreppet retroaktiv ersättning avser ekonomiskt stöd för kostnader för personlig assistans som har uppstått innan ett formellt beslut har fattats av en myndighet (kommun eller Försäkringskassan) eller domstol, eller innan beslutet har vunnit laga kraft.

I praktiken uppstår situationen när den enskilde har anlitat assistenter och assistans har utförts i väntan på ett beslut, exempelvis vid en nyansökan eller en ansökan om utökning.

Det är viktigt att notera att retroaktivitet enbart är aktuellt för det ekonomiska stödet till skäliga kostnader. Själva insatsen, "biträde av personlig assistans", kan inte beviljas retroaktivt.

Tidsram

Lagstiftningen och praxis skiljer sig åt beroende på om det rör sig om statlig assistansersättning eller kommunalt beviljad assistans.

Statlig assistansersättning (Försäkringskassan)

För den statliga assistansersättningen regleras rätten till retroaktiv betalning i 51 kap. 7 § socialförsäkringsbalken (SFB).

Huvudregeln: Ersättning kan beviljas för en månad före ansökningsmånaden.

Undantag (Praxis): Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2019 ref. 34) har klargjort att det kan vara möjligt att få ersättning för en längre period retroaktivt. Detta förutsätter att den enskilde kan uppvisa tillräcklig bevisning för att ett ersättningsberättigat behov har förelegat och att assistans faktiskt har utförts under hela den sökta perioden.

Kommunalt beviljad assistans

För kommunalt beviljad personlig assistans finns inget uttryckligt retroaktivitetsförbud i Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Tidpunkt för ansvar: Kammarrätten i Stockholm (mål nr 6234–17) har uttalat att LSS inte specificerar från vilken tidpunkt assistans kan beviljas. Domstolen ansåg att det ligger närmast till hands att kommunens ansvar uppstår vid ansökningstillfället, eller när kommunen på annat sätt får kännedom om den enskildes hjälpbehov.

Praxis: Det har fastslagits att en kommun inte kan neka ersättning enbart på grund av att tidredovisning eller debitering har inkommit sent, om det tydligt framgår att insatsen har utförts med kommunens vetskap och i enlighet med brukarens beslutade behov.

Bevisbörda och krav på underlag

För att retroaktiv ersättning ska utgå måste den enskilde bevisa att en ersättningsgill kostnad, det vill säga en fordran, har uppstått. Kraven för detta är inte specifikt reglerade i lag utan har utvecklats genom praxis.

1. Definitionen av "kostnad"

En kostnad för personlig assistans anses ha uppkommit redan när det uppstått en lönefordran (dvs. assistentens rätt till lön).

Det krävs normalt inte att betalning för assistansen faktiskt har gjorts före beslutsdagen.
Det är oftast godtagbart att assistentens arbetsgivare (anordnaren) har beviljat den enskilde anstånd med betalning i avvaktan på myndighetens eller domstolens beslut.

2. Krav på dokumentation (bevisning)

Den enskilde måste styrka sitt behov och den utförda assistansen med godtagbara underlagshandlingar.

Anställningsavtal: Som regel ska anställningsavtal mellan anordnaren och assistenterna kunna uppvisas. HFD (RÅ 2000 not 176) har dock funnit att detta inte var nödvändigt i ett fall där Försäkringskassan tidigt blivit informerad om att en stiftelse skulle agera arbetsgivare.
Tidrapporter: Tidrapporter måste redovisas för att bevisa att assistenterna har utfört arbetet. HFD (HFD 2023 ref. 20) har dock slagit fast att det inte finns något krav på att tidrapporterna måste redovisas månadsvis under själva handläggningsperioden. (Regler för arbetsgivares skyldighet att inkomma med underlag regleras även i 11 a § LSS).
Avtal med lågt bevisvärde: Muntliga avtal har lågt bevisvärde. Detsamma gäller avtal som saknar tydliga överenskommelser om arbetets omfattning, förläggning i tid, när ersättning ska betalas ut, eller som saknar ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, då dessa inte anses ge upphov till en lönefordran.

3. Skäliga kostnader

Den ersättning som betalas ut ska motsvara den verkliga kostnaden, förutsatt att den är skälig.

Vägledning för vad som anses vara "skäliga kostnader" hämtas ur det statliga schablonbeloppet för assistansersättning. Detta innefattar vanligtvis kostnader för lön och administration (såsom bokföring, revision, lokaler, utbildning, rekrytering och omkostnader för assistenter).

Vad är ett egenvårdsintyg?

Ett egenvårdsintyg är ett intyg som styrker att legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att den enskilde kan utföra en hälso- och sjukvårdsåtgärd själv eller med hjälp av någon annan. Hälso- och sjukvårdsåtgärderna som bedöms är åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda eller behandla en sjukdom eller en skada. Ett egenvårdsintyg är en absolut förutsättning för att ett behov av stöd med hälso- och sjukvårdsåtgärder ska kunna ska kunna tillgodoses inom ramen för personlig assistans.

Det går inte generellt att säga vilka åtgärder som kan utföras i form av egenvård utan det måste bedömas i varje enskilt fall. Egenvårdsinsatser kan vara allt från enklare åtgärder, som exempelvis såromläggning och påtagning av stödstrumpor, till mer avancerade åtgärder som hemdialys och respiratorvård i hemmet (prop. 2018/19:145 s. 6).

Högsta förvaltningsdomstolen har konstaterat att det klart måste framgå av beslutsunderlaget att legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal har överlämnat åt den enskilde att utföra åtgärden själv eller med hjälp av någon annan (HFD 2012 ref. 11). Det räcker alltså inte med ett konstaterande att en patient behöver hjälp med en hälso- och sjukvårdsåtgärd, egenvårdsintyget måste klart och tydligt stadga att detta kan utföras av den enskilde på egen hand eller med hjälp av någon annan.
Många åtgärder utgör hälso- och sjukvård och förutsätter alltså ett egenvårdsintyg. Allt från att sätta på stödstrumpor till mer avancerade åtgärder förutsätter alltså en egenvårdsbedömning.
Rent konkret innebär detta att för att exempelvis kunna få stöd med sondmatning måste ett egenvårdsintyg finnas som slår fast att kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att åtgärden kan utföras som egenvård.

Målgrupper – Barn, Vuxna och Äldre

Barn: Vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans görs alltid en särskild avvägning mot det naturliga föräldraansvaret. Föräldrar förväntas generellt utföra en rad omvårdnadsuppgifter inom ramen för barnets normala uppväxt och utveckling, såsom hjälp med hygien, klädsel och måltider. Därför görs ett schablonavdrag för sådana moment, så att endast det stöd som går utöver vad som normalt krävs för ett barn i samma ålder beaktas som grundläggande behov. Vissa moment undantas dock från detta schablonavdrag. Det gäller framför allt medicinska eller särskilt kvalificerade uppgifter som normalt inte ingår i föräldraansvaret, till exempel egenvård som kräver särskild utbildning eller handledning av hälso- och sjukvården. Bedömningen av barns behov kräver därför både en individuell analys och en åldersanpassad jämförelse.

Vuxna: För vuxna utgår bedömningen helt från individens egna behov och förmågor. Personlig assistans syftar till att möjliggöra ett självständigt och aktivt liv, där individen själv kan bestämma över sin vardag. Insatsen kan omfatta hjälp med grundläggande behov såsom personlig hygien, måltider och påklädning, men också praktisk hjälp i det dagliga livet för att underlätta arbete, studier eller social delaktighet.
För vuxna betonas självbestämmande och brukarinflytande, vilket innebär att den enskilde ska ges största möjliga inflytande över hur och av vem assistansen utförs. Målet är att främja delaktighet i samhället och möjlighet att leva som andra.

Äldre: För personer över 66 år beviljas som huvudregel inte ny personlig assistans enligt LSS. Behov som uppkommer på grund av åldrande ska istället tillgodoses genom äldreomsorgens insatser enligt socialtjänstlagen. Personer som redan har ett beslut om personlig assistans vid tidpunkten då de fyller 66 år får dock behålla insatsen så länge de fortsatt är berättigade enligt tidigare beslut. Däremot kan de i regel inte få utökning av antalet beviljade timmar på grund av nytillkomna behov som är relaterade till ålderdom, såsom nedsatt rörlighet eller sjukdom som följer av åldrande.