Med tillsyn som annat personligt behov avses sådan tillsyn som den enskilde behöver under dygnet för ett behov som uppstår oberäkneligt men som inte uppstår nog frekvent, eller leder till nog allvarliga konsekvenser, för att det ska kunna anses vara tal om ett grundläggande behov.

När man ska förstå rätten till tillsyn som annat personligt behov ska man komma ihåg att i normalfallet utgår enbart tid för tillgodoseende av det faktiska hjälpbehovet och inte tid mellan olika behov. Ett beviljande av tid för tillsyn som annat personligt behov förutsätter således någon annan typ av hjälpbehov än sådana som uppstår på ett sådant sätt att de går att planera för.

Ett beviljande av tillsyn som annat personligt behov förutsätter ofta viss allvarlighetsgrad av det behov som uppstår vilket kan illustreras av följande uttalande från kammarrätten i Göteborg (Mål nr 212-18 2018-05-03). "Karaktären och konsekvenserna av hans funktionsnedsättning talar i och för sig för att behovet av tillsyn inte är helt förutsebart. Utredningen ger dock inte stöd för bedömningen att S.G aldrig kan lämnas ensam eller utom hörhåll. Det framgår inte heller att han ramlat eller att det inträffat några andra incidenter när han lämnats utan tillsyn. S.G har alltså inte visat att han har ett behov av tillsyn all vaken tid." En förutsättning är därmed ofta att utebliven tillsyn får åtminstone någon form av icke ringa konsekvenser för den enskilde samt att det finns viss sannolikhet för att behovet uppstår.

Rätt till tillsyn kan dock även grundas på behov av stöd som förvisso inte nödvändigtvis innebär stor fara för den enskilde, men där uteblivet stöd skulle innebära ett icke ringa mått av obehag för denne. Rätten till stöd grundas då på att den enskilde, stödet förutan, inte skulle kunna sägas tillförsäkras goda levnadsvillkor. I mål nr 2289-13 framhöll Kammarrätten i Sundsvall att den enskildes (P.G) hjälpbehov inte kunde tillgodoses enbart genom schemalagda insatser, utan krävde att en assistent var kontinuerligt tillgänglig under all vaken tid för att kunna ingripa vid oförutsedda händelser. Vissa behov, som att P.G. hamnade i ett obekvämt läge han inte själv kunde ta sig ur, risken att falla ur rullstolen, eller behov av stöd för att kunna hosta upp slem , kan uppstå plötsligt och låter sig inte planeras. Då P.G. dessutom helt saknade förmåga att kalla på hjälp eller använda larm, skulle en situation där han lämnades ensam och drabbades av något av detta innebära en oacceptabel väntan på hjälp – att exempelvis riskera att sitta fast i en obekväm ställning, ligga på golvet efter ett fall, eller inte kunna få stöd för att hosta när behovet uppstor – ansågs inte vara förenligt med rätten till goda levnadsvillkor.

Passiv tillsyn och make/samboansvar
I det fallet den assistansberättigade delar hushåll med sin sambo eller make/maka kan viss del av tillsynen anses vara tillgodosedd genom det faktum att individer som delar hushåll med varandra inom ramen för ett förhållande förutsätts ha visst ansvar för varandra. Det finns dock ingen möjlighet att tvinga en make eller sambo att bistå med hjälp, den tillsyn som avses kunna tillgodoses genom detta ansvar är därmed bara så kallad passiv tillsyn. Den passiva tillsynen ska dock huvudsakligen anses vara tillgodosedd genom hemmavarande make/sambo (RÅ 1997 not 165). Passiv tillsyn är i sig inte förenad med någon egentlig aktivitet utan det handlar i första hand om att en bistående person finns till hands, beredd att ingripa vid behov. Behovet av täta tillsynsbesök med inslag av kvalificerade insatser ligger därmed utanför make- och samboansvaret (Kammarrätten i Stockholm 2014-07-04, mål 7291-13). I Kammarrättens i Jönköping dom den 10 juni 2014 i mål 428-14 (där den funktionshindrade maken behövde hjälp vid måltider för att inte sätta i halsen) konstateras att det faller under makeansvaret att finnas till hands för varandra vid måltider som makarna äter tillsammans. Hänsyn bör även tas till hur mycket tid som den friske maken rimligtvis kan anses spendera i hemmet. Se mer nedan under rubriken makeansvar.

Familjegemenskap
Nyss beskrivna ansvar inom ramen för en relation ska dock inte blandas ihop med s.k. familjegemenskap. Vuxna människor som delar hushåll med varandra men som inte är i en parrelation kan enbart i undantagsfall förväntas ta ansvar för att tillgodose behovet av tillsyn, exempelvis då de kollar på tv tillsammans (Kammarrätten i Göteborg dom den 2 oktober 2012 i mål 9846-11).

I 9 a § 4 stycket 1 punkten stadgas att andra personliga behov innefattar väntetid. Inom ramen för personlig assistans är "väntetid" en specifik form av beviljad assistans som aktualiseras under dygnsvilan, det vill säga under nattsömnen. Med väntetid avses att den personliga assistenten finns i den funktionshindrades hem eller den plats där denne vistas, närvarande och tillgänglig för att ge hjälp om behov uppstår. En timmes väntetid ersätts med ett belopp som motsvarar en fjärdedel av vad som betalas för en vanlig timmes assistans.

Aktiv tid av assistans som utförs under dygnsvilan "dras av" från väntetiden och ersätts med vanligt assistansbelopp. Det innebär exempelvis att om en enskild som sover 8 timmar per natt behöver stöd i form av aktiva insatser med sammanlagt 2 timmar per natt utgår 2 timmars "normalbelopp" för den utförda assistansen och resterande 6 timmar per natt utgår som väntetid och ersätts med en fjärdedel av normalbeloppet.

Det är viktigt att skilja väntetid från "tillsyn". Vid tillsyn förväntas assistenten vara mer aktiv i sin observation och eventuella ingripanden, medan väntetid primärt handlar om att vara tillgänglig för att kunna agera vid behov som uppstår oberäkneligt.

Väntetid och make/samboansvar
Försäkringskassan/kommunen måste i varje enskilt fall bedöma om den försäkrades behov av väntetid väsentligt kan anses vara tillgodosett av dennes make/maka eller sambo. I bedömningen ska man väga in makens eller sambons eget hälsotillstånd, hans eller hennes sömnbehov på grund av förvärvsarbete och den försäkrades hälsotillstånd. Den försäkrades typ och omfattning av hjälpbehov som sker under natten är även omständigheter som påverkar bedömningen av makars ansvar för varandra. För att ett behov ska kunna anses omfattas av make/makaansvar måste behovet också faktiskt kunna tillgodoses av make/maka.

Väntetid i praxis
I mål nr 1966-17(kammarrätten i Sundsvall 2018-05-28) prövades en kvinnas behov av väntetid för toalettbesök nattetid. Förvaltningsrätten fastslog att även om ett behov fanns, så hade personen ett fungerande inkontinensskydd och kunde tillkalla hjälp själv, och behovet förekom med låg frekvens. Kammarrätten gjorde dock en annan bedömning än förvaltningsrätten och beviljade kvinnan väntetid då hon konstaterades behöva hjälp inom några minuter för att hinna ta sig till toaletten i tid. Eftersom kvinnan inte kunde vänta längre än så på att hjälpen ska komma behöver hon någon i sin närhet som kan hjälpa henne direkt när behovet uppstår för att tillförsäkras goda levnadsvillkor.

Ett annat exempel är kammarrätten i Göteborg (Mål nr 2877-14) som handlade om rätten till aktiv tillsyn på natten. Det fanns en oro för att den enskilde, på grund av sin oro, "pillighet" och bristande konsekvenstänkande, skulle dra ut sin gastronomiknapp, vilket kunde medföra risker. Kammarrätten kom dock fram till att behovet av tillsyn nattetid var tillgodosett genom den redan beviljade assistansen (1 timme aktiv + 7 timmar väntetid). Risken för allvarlig skada om knappen skulle dras ut bedömdes inte vara tillräckligt hög, och risken för att han faktiskt skulle lyckas dra ut den bedömdes som "ganska liten", vilket sammantaget inte motiverade kontinuerlig aktiv assistans/tillsyn hela natten.

Vid bedömningen av stöd är det viktigt att särskilja behov som kan tillgodoses med väntetid från sådana behov som förutsätter tillsyn. I mål nr 3992-21 (kammarrätten i Göteborg 2022-05-09) ansågs den enskilde behöva en mer aktiv närvaro av en assistent under natten, varför tillsyn bedömdes vara mer lämpligt än väntetid. Den enskilde besvärades av frekventa krampanfall även nattetid som bedömdes kunna utgöra en fara för hennes hälsa om de inte hävs i tid.

Beredskap under dygnsvilan
I 9 a § 4 stycket 2 punkten regleras behovet av att en assistent finns i beredskap på en annan plats än i den enskildes hem för att kunna rycka ut när behovet uppstår.