Lagstiftarens intentioner

1.2 LSS som en "rättighetslag" – Det filosofiska skiftet

Införandet av LSS, så som det beskrivs i Proposition 1992/93:159, var inte enbart en justering av befintlig lagstiftning; det var ett fundamentalt filosofiskt och juridiskt paradigmskifte. Förarbetena introducerade LSS som en "ny rättighetslag", vilket markerade en skarp brytning med tidigare omsorgslagstiftning.

Lagen ersatte bland annat lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen). Dessa tidigare lagar var primärt vård- och omsorgsinriktade, ofta kopplade till institutionella lösningar. LSS omdefinierade relationen mellan individen och samhället. Insatserna enligt 9 § är, för den som ingår i lagens personkrets, definierade som rättigheter. Detta innebär att individen har en juridiskt verkställbar fordran på samhället att erhålla insatserna, förutsatt att behovet finns och inte tillgodoses på annat sätt. Detta skiljer sig markant från den tidigare behovsprövade socialtjänstlagstiftningen.

1.3 De övergripande målen: "Leva som andra"

För att korrekt förstå syftet med varje enskild insats (9 § 1, 3-10) är det nödvändigt att förstå de övergripande mål som fastställdes i förarbetena och som kodifierades i lagens 5 §. Dessa mål utgör den tolkningsram genom vilken varje insats måste bedömas.

Enligt propositionen ska all verksamhet enligt LSS "främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet" för de personer som omfattas av lagen. Lagstiftarens slutmål definierades med den nu centrala formuleringen att "den enskilde får möjlighet att leva som andra".

Utöver detta slutmål fastställde förarbetena även de grundläggande principerna för hur insatserna ska ges. Verksamheten ska vara "grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet". Vidare ska den enskilde "i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges".

Skiftet från de institutionsbaserade "omsorgslagen" och "elevhemslagen" till en rättighetslag fokuserad på "full delaktighet" och att "leva som andra" visar på en djupgående ideologisk förändring. Lagstiftarens intention var inte primärt att erbjuda "vård" eller "förvaring", utan att främja "deltagande" och "normalisering". Varje LSS-insats utformades därmed som ett specifikt verktyg för att riva de hinder som hindrar individen från att leva ett liv som i allt väsentligt liknar icke-funktionshindrades, fullt integrerat i samhället.